Det har varit några intensiva dagar med Lillens fot. I månadags kväll fick han plötsligt ont i hälen efter att sprungit omkring. Jag såg en stor bula under foten, kände med en pincett om det kunde vara något glas eller sticka men kunde inte hittan något. Vid midnatt vakande han med ett vrål och klagade på värk i hälen. Då var hälen röd och spänd och han fick då Alvedon men efter några timmars skrik så var det bara att åka till akuten. Där man konstaterad att det inte gick att se vad det var. Misstanke om glas då det för någon vecka sen gick sönder ett glas här i huset. Remiss till röntgen och ultra ljud av hälen men eftersom det var mitt i natten så skulle vi åka hem och vänta tills dom ringde och gav oss en tid.
Vi kom till röntgen och en underlig läkare som kunde konstarera att " man har bra mycket fett i hälen" och " det är otroligt att det är mycket fett i hälen". Det fanns ingen glasbit eller sticka i hälen sa läkaren och gick sin väg... Vi åkte hem och fortsatte med Alvedon och på kvällen hade foten blivit mer röd och svullen och det gick röda strimmor från hälen upp mot ankeln. Dags igen med en färd till akuten..
Där ville ortorpeden skära lite men var rädd att hon inte skulle komma åt den ev glasbiten som hon trodde fanns i alla fall. Så kirurgen tillkallades och det blev bestämt att Lillen skulle sövas så att dom kunde skära lite djupare.
Övernattning på barnavd och en tid för op kl 24.00..
Dusch med bakteriedödande tvål och ligga snällt i sängen och vänta på dropp och andra förberedelser.
Kvart över elva somnade Lillen till av utmattning och rädsla. Efter midnatt kom sköterskan och berättade att operationen hade blivit lite förskjuten. Inte lätt att sova när man ligger och väntar mycket spring på avd och ungar som skriker. Kl 03 när jag äntligen tyckte att jag hade somnat, kom en ny patient in på rummet och mycket prat blev det där.
Så äntligen kl 04 bar det iväg mot operation.. Personalen där såg oförskämt pigga och fräsch ut till skillnad mot mig som kände mig helt mosig.
Otroligt bra personal som var lugna och förklarade hur saker och ting fungerade och vad som skulle hända. När han hade somnat fick jag gå ner igen till barnavd för att vänta tills han kom på uppvakningsavd.
Kl 05 var det dags att ge sig ut igen i sjukhusets långa korridorer.
På uppvakningen sov Lillen lungt och fridfullt. Men efter en halvtimme var han vaken och ville upp. Då var det dags att åka till barnavd igen. Klockan närmade sig sju och alla sa till honom att han skulle sova nu. Han tittade på klockan och sa men nu är det ju dags att gå upp man kan ju inte sova på morgonen... Det var ju något nytt men jag ska påminna honom när det är dags att gå till dagis :)
Efter ett par timmar var det dags att undersöka avdelningen och lekterapin.. Det blev målade dalahästar i olika former och storlekar. Bor man i Dalarna så är det väl dalahästar som gäller :)
Läkaren berättade att dom inte hade hittat någon glasbit men att det att det var ett infekterat område med var i i hälen. Troligen kommit in bakterier då han trampat på något vasst..
Väl hemma så haltar han omkring men vågar inte trampa på hälen än. Med en kur med antibiotika och smärtstilllande under en vecka så ska väl hälen vara helt läkt.
